Kondis på glid

Idag var jag och min sambo på ett uppdrag. Vi skulle bära två soffor, tre resårmadrasser, fyra hyllor och en del smågrejer från andra våningen till vår släpkärra utanför porten. Ett till synes enkelt uppdrag. I alla fall om man har en gnutta kondis.

Musklerna finns där. Troligtvis tack vara mitt jobb. Jag lastar och slänger i genomsnitt ett ton skräp i veckan. Men kondisen lyser med sin frånvaro. För varje tur till andra våningen blev benen tyngre och tyngre. När allt var lastat var jag helt färdig. Ganska sorgligt. För jag vet att det är lätt fixat. Ett par snabba promenader i veckan gör stor skillnad. Men tror ni att jag går ut och går för det? Inte då. Jag väntar. På något mystiskt. Som helt plötsligt ger mig en vältränad kropp och maratonkondis utan minsta ansträngning. Den som väntar på något gott…?

Ja, ja. Även solen har sina fläckar. Just nu är jag galet nöjd med att jag klarade påsken utan socker och mjöl. Träning och kondis kommer så småningom.

En sak i taget. En dag i taget. Nu ska jag vila…

12593540_10209466976810566_5861965597171963186_o

Annonser

Vem sa att det skulle vara lätt?

Jag har nu varit mjöl- och sockerfri i hela tre veckor. Inklusive påskhelgen. Ibland går det lätt som en plätt och ibland vill jag ligga i fosterställning och skrika. Dagarna före påskhelgen var jag sockersugen hela tiden. Jag har verkligen försökt lista ut vad jag gör annorlunda de dagar som suget hänger som en blåslampa i ansiktet på mig. Men det är svårt att veta säkert. Några saker har jag i alla fall listat ut.

  1. Om det börjar bli dags för nästa måltid så blir jag sugen innan hungern gör entré. Fördelen nu är att jag orkar hålla mig tills maten är klar. Förut hann det slinka ner både mackor och kakor innan bordet var dukat.
  2. Om jag har slarvat med att dricka vatten kan hjärnan börja skrika efter socker istället. Konstigt men sant. Om jag dricker ett glas brukar suget försvinna.
  3. Fel mat gör mig sugen. Brist på grönsaker är en fälla för mig. Om jag bara äter protein och fett mår jag inte bra. Magen gör uppror och suget lämnar inte min sida på hela dagen. Alla är vi olika. Jag behöver det gröna.
  4. Jag har upptäckt en del saker som triggar mitt sockersug mer än annat. Ost, vissa frukter och för mycket kaffe ställer till det. En annan bov (kanske den största?) är alla hel- och halvfabrikat som lätt hamnar i kylskåp och skafferi. Framförallt reagerar jag på mixer och färdiga kryddblandningar med artificiella ingredienser. Tacokryddmixen är ett exempel. Synd. Men man kan blanda sin egen. Utan massa konstigheter i. Och utan socker.
  5. Den sista identifierade boven är när jag misstolkar kroppens signaler. Det är lätt hänt så där 2 – 3 timmar efter en måltid. Då infaller en kort period med sug. Men om jag bara står ut den stunden går det över på några minuter. Sen kan jag vara nöjd i flera timmar till.

Vem sa att det skulle vara lätt jämt? Jag är glad över mina framgångar. Hela påskhelgen passerade utan ett enda sockergryn. Trots godis och kakor överallt. Stolt över mig själv. För varje dag mår jag bättre. För varje dag blir jag piggare. När jag vägde mig i torsdags stod vågen på 84.4 kg. Drygt ett kilo lättare. Och jeansen börjar passa igen. Nice.

En dag i taget. En helg i taget. En påsk i taget.

 

pasklilja_web

 

Checkpoint 14 dagar

Det går förvånansvärt bra. Min ambition att undvika allt socker, mjöl, onyttiga snacks och så många tillsatser jag kan fungerar perfekt. Det känns som om jag tappat några kilo, men eftersom jag glömde göra invägning innan jag startade så vet jag inte exakt. Mitt första riktiga mätvärde blev i torsdags när jag vägde mig hos brorsan. Då vägde jag 85.5 kg med kläder. Skönt att jag inte riktigt var uppe i ”Peak of my fatsess” som är 86 kg.

Alltså två veckor utan några större sugattacker eller snedsteg. Jag har varit pigg och kroppen har inte haft ont någonstans. Men igår kom plötsligt trötthet och värk tillbaks. Vad hände? Jag hade inte ätit något socker, vetemjöl eller annat förbjudet. Tidigare har jag tillåtit mig obegränsat med grönsaker och några frukter om dagen. Det har gått bra. Jag har haft grädde i kaffet och maten utan problem. Likaså en del mjölk. Det har också gått bra. Så vad har jag gjort annorlunda nu?

Efter en del tankemöda hittade jag två möjliga syndabockar – en drastisk ökning av mjölkprodukter och upptäckten av Frökex och spröda majsbröd. Så vilket av dem är det som ger mig problem?

Igår åt jag yoghurt och frö/nötblandning till frukost. Och några frökex med Philadelphiaost. Sedan fick vi fisk med gräddsås hos Patrics syster. På eftermiddagen blev jag sugen och tryckte i mig några rullar med ost, skinka och smör. Sedan blev jag mer sugen och åt ett frökex och två spröda majsbröd. På kvällen blev det risgrynsgröt. Ingen perfekt dag ur kolhydratsynpunkt men ändå enligt alla mina ”kostregler”. Men det var en dag med ovanligt mycket sug och hunger.

Så nu måste jag leka detektiv och luska ut vad min kropp reagerar på. Idag kommer jag äta minimalt med mejerivaror (utom smör) och även undvika frö/nötter/majsbröd. Sedan får jag prova lite i taget och utesluta det som inte funkar.

Jag mår så bra av att äta så här. Den största fienden är risken att det blir enformigt. Man får ständigt jaga sätt att variera sig. Och det är då man kan hamna snett. Nu hoppas jag verkligen att mina Frökex inte är i riskzon, för de är underbart goda när man längtar efter något knaprigt istället för vanligt bröd.

Ja, ja. Det blir bra.

En dag i taget.

spring_web

 

Maten som fängelse

Ena veckan handlar allt om att fylla magen. Gärna så att den nästan spricker. Man lever för nästa måltid/fikastund/skafferibesök. En annan vecka är man fri. Mat och dryck är bara bränsle. Man kan styra vad och när man äter.

Vad är skillnaden?

Självklart maten man väjer! Men för att kunna välja måste man vara i rätt läge. Ingen kan bryta vanor utan motivation att ta de första stegen.

Min hjärna vet så väl vad kroppen mår bra av. Jag har provat det mesta. Och jag accepterar att viss mat är beroendeframkallande för mig. Det är därför jag halkar dit så lätt igen även om jag mår hundra gånger bättre med rätt mat. Här följer en lista mina största fiender:

  • vitt socker – i alla former
  • vitt mjöl – i alla former inkl pasta
  • övriga mjölsorter
  • potatischips
  • vissa färdigrätter/kryddblandningar med tillsatser, t ex Lasagnette och Tacokrydda

Konstigt nog har jag inga problem att avstå från dricka och snabbmat såsom hamburgare och pizza. Om jag inte struntar i allt och äter hejdlöst. Då kan jag få sug efter det också. Det bli ”allt eller inget”. Men i vanliga fall är det inte sånt som skapar längtan.

Så hur ska man ta sig ur den onda cirkeln med fel mat? Jag erkänner villigt att jag inte har ett klart svar på frågan. När jag faller så faller jag tungt. Ofta äter jag som en vettvilling i flera månader i sträck. Men till slut brukar man komma till en punkt där man har ett val. Det är som om kroppen skriker: ”Broms!” Det är då man har chansen. Kör man över kroppen då kan det dröja många månader till innan man har en öppning igen. Så det bästa rådet jag har är att invänta en inbjudan från kroppen. När den säger: ”Nu är det dags” har man allra bäst chans att lyckas.

Min kroppsliga inbjudan till nyttigare liv kom för tio dagar sedan. Direkt när jag vaknade kändes det annorlunda. Vi åt gröt den morgonen. Men jag ville inte ha socker eller sylt på. För första gången i mitt liv ville jag verkligen inte ha vitt socker i min kropp. Det kändes som jag skulle fräta sönder om jag åt ett enda sockerkorn. En ny upplevelse. Känslan höll i sig hela dagen. Så jag hängde med. Två dagar senare uteslöt jag även allt mjöl. Och nu är jag på banan igen.

Men vi har alltid ett val. Därför måste tanken också vara med. För även om syra-känslan fortfarande finns kvar när det gäller vitt socker så skulle jag lätt kunna köra över den. Lätt. För beroende bryr sig om om detaljer som att frätas sönder. Beroende vill bara ha. Oavsett konsekvenser. Det är därför det är så viktigt att ta all hjälp man kan få. Av både kropp, själ, tanke och andra människor.

Jag lever i nuet. Just nu känns kroppen bra. Just nu kan jag använda min tid till annat än att tänka på mat och godis. Just nu är jag sockerfri.

Tankar dyker på hur mycket tid jag har spillt. Tid som jag kunde använt till så mycket annat. Men skuld och skam har ingen plats i ett sockerfritt liv. Skam och skuld hör till överätarperioderna. Och där är jag inte. Just nu.

Varför klaga på regnet när solen lyser?

2014-09-17 19.01.41

 

Hur många gånger får man börja om?

Börjar bli lite trött på mig själv. Det känns som jag skriver samma sak hela tiden. Om mina misslyckade försök att bli nyttig. Om mina omstarter. Om mina insikter varför jag äter fel och för mycket.

Det är intet nytt under solen. Förutom datumet då.

Men bara så ni vet så försöker jag igen. Just nu har jag varit mjöl- och sockerfri i sju dagar. En bra början ändå? Lite mindre svullen, lite lugnare i magen, mindre ont i muskler och leder – dessutom känner jag mig piggare. Precis som förra gången med andra ord.

Kroppen jublar. Hjärnan längtar (efter socker). Och jag hoppas bara på det bästa…

regine7_web