Livet och energin återvänder

juni 2015

Det är först när man kommer ur något jobbigt som man inser hur mycket det har påverkat ens liv. Efter en vecka med riktig mat utan socker och spannmål börjar energin återvända. Jag fattar inte att dålig kost påverkar mig så ofattbart mycket. Soffan är min bästa vän när kolhydraterna får styra. Det enda jag vill då är att slappa, titta på TV och äta. Men nu är det som en annan värld. Det är tråkigt att sitta still. Kroppen längtar efter rörelse. Långa stunder glömmer jag bort att tänka på mat eller godsaker.

Det blir tomater 2015massor med tid över till annat. Idag har jag till exempel planerat om mina bortglömda tomatplantor, städat i källaren och njutit av de vackra blommorna på utsidan. Den svartvita tillvaron sprakar helt plötsligt av färger.

pense 2015

 

Livet är härligt 🙂

Annonser

Kärleksbrev till min kropp

När jag var ung tänkte jag sällan på min kropp. Den bara fanns där. Utan knussel gjorde den allt jag begärde av den. Hur den såg ut brydde jag mig inte om. I alla fall inte förrän jag började bli intresserad av killar. Det var då utseendefixeringen sakta men säkert tog mig som gisslan. Plötsligt blev jag oerhört medveten om min kropp. Var den för smal? För lång? För platt? Ansiktet granskades också intensivt. Jag testade olika positioner och uttryck framför spegeln. Ibland tyckte jag att jag var ganska snygg. Andra gånger ville jag bara gömma mig i en garderob. Men även om jag hittade fel överallt bestämde jag mig tidigt för att inte försöka förändra hur jag såg ut. Om jag inte dög som jag var fick det väl kvitta då? Så därför började jag aldrig med smink. Jag var också enformig när det gäller kläder. Jeans och tröja blev min uniform. Jag har samma klädstil än, med skillnaden att jag bytt ut jeansen mot mjukisbyxor. Ingen förbättring kanske, men helt klart väldigt bekvämt 🙂

Utåt verkade jag nog väldigt bekväm med mig själv. Min naturliga look gav sken av en avspänd och harmonisk person. Men på insidan pågick en ständig dialog om hur jag uppfattades av andra. Om de tyckte jag såg bra ut. Eller om jag var väldens tristaste och fulaste människa. Kroppen fick ständigt skäll för att den inte dög. Konstigt nog har jag aldrig fått klagomål eller ens antydningar om att jag inte duger. Allt kom inifrån mig själv. Jag har baktalat och varit elak mot min kropp ända sedan tonåren. Helt utan anledning. Men härom dagen fick jag en insikt…

Jag fick ont i ena skulderbladet. Det blev värre och värre. Till slut kunde jag knappt röra mig. Jag låg platt på rygg flera dagar. Smärtan var intensiv. Och då insåg jag hur ovan jag är att ha ont. Eller vara fysiskt begränsad. Eller sjuk. Kroppen har alltid ställt upp på mig som en trogen vän. Den har tuffat och gått trots fel mat, dålig energi och ständiga kränkningar. En tacksamhet kom över mig. En tacksamhet över att ha en stark och frisk kropp som orkar bära mig dit jag vill och utföra allt jag kräver av den. För första gången sedan jag var barn kände jag en kärlek till min mänskliga skepnad. Den är ju fantastisk! Allt fungerar som det ska. Inga begränsningar kommer från kroppen. Om något hindrar mig beror det på vanskötsel och dålig mat. Mina extrakilon är inte kroppens fel. Min dåliga kondis är inte heller kroppens fel. Den har påmint mig otaliga gånger om att jag äter fel och rör mig för lite. Men jag har struntat i magknip och andfåddhet och fortsatt sitta i soffan och äta godis. Och kroppen har snällt fortsatt att fungera.

Jag är så glad för dig min fina, starka och tålmodiga kropp. Du är värd allt gott (dock inte socker 😉 ). Utan dig vore jag inte här. Tack för att du finns

regine2014_2